Linas kvällsbok: Ut med det bara
Ska hela min tid gå ut på att bli bedömd av människor, som om det vore experter och verkligen kunde sitt ämne skulle befinna sig någon helt annanstans? Jag blir så trött på att stressa, pressa, gråta, bli arg, skratta, bli nöjd, vara glad och förväntansfull - för att sedan bli totalt mosad, sågad, tillplattad, tillintet gjord av människor utan visioner?
Nej, nej,nej! Detta är heeelt fel!
En dag i ett tillstånd av manodepressivitet p.g.a. ett tillbakalämnat, sågat engelska arbete. Jag har gråtit och skrattat i skolan, grät nästan påväg till bussen och satt sedan med tårar brännande på bussen. Efter några timmar hemma är mina ögon, och även området runt ögonen svidande. Hurra.
Jag fattar det inte. Jag är precis lika bra, duktig, ambitiös som alla andra puckon i min klass, men näe det går aldrig hela vägen längre. Det gör mig så fruktansvärt frustrerad att spendera (nästan) all min vakna tid till att antingen oroa mig, stressa eller tänka på stundande arbeten och prov, men ändå aldrig lyckas!
Vad vill de att jag ska göra? Sluta med gympan, umgås och göra saker jag tycker är meningsfulla och istället byta ut de mot pluggeliplugg hela dygnet?
Att alltid behöva plugga på helger, alltid, så fort man har nån liten gnutta ledig tid ha dåligt samvete för att man inte pluggar?
Det kan ju inte vara möjligt?
Jag väntar bara på den dag Nicolas, Kalle och Claes-Håkan, i samlad trupp ska komma och fråga varför en sån otroligt obegåvad och oseriöst slarvig människa valde språklinjen?! Maj-Lis kommer komma rusande efter dem och skrika att, det kan hon ABSOLUT inte svara på själv, hon är ju även den sämsta eleven på psykologi! Herregud, jag fattar inte HUR hon TÄNKTE (om hon ens GJORDE det) när hon skrev det här arbetet! Kom och titta så ska ni få se!
Det som svider och känns mest är att jag går på en skola som ses som dålig och oseriös, folk som går där går där för att de inte vill gå i skolan. Kan jag inte ens klara mig här, var ska jag då ta vägen? Var ska det bli av mig?
sluta, sluta, sluta på en gång! Du är grymt begåvad och även om det för stunden inte visar sig på resultaten i skolan så är du det. Alla våra sjukt intressanta diskussioner och idébyten slår allt. Det finns så mkt mer än skolan när det gäller begåvning. Stirra dig inte blind på det! Du är bra, det borde du veta.. för det är du!!!
Betyg visar inte ens begåvning. Möjligtvis visar de hur bra du är på att förstå vad läraren vill att du ska skriva. Om ens det. Du verkar vara en jättegullig och supersmart tjej!
1. Man är inte det man presterar. En människa innehåller så mycket mer. Både du och jag vet att även om du inte gör ett toppenarbete så betyder inte det att du inte kan det.
2. Det är okej att inte göra sitt bästa hela tiden. Man måste få vara en människa då och då också.
3. Skolan är till för dig, inte tvärtom!
4. Även om Schillerska har dåligt studierykte, så är det ju om eleverna, inte själva skolan. Alla skolor i Sverige har samma betygskriterier, a.k.a. du har lika höga krav som någon annan!
5. Vad är det du vill minnas senare i livet? Betygen på de där arbetena eller de där stunderna av glädje?
Så länge jag inte känner att jag hamnat efter kunskapsmässigt (för jag går i skolan för att jag vill lära mig) så försöker jag att inte ägna för mycket tid åt skolan. Det vore föragrligt att se tillbaks i framtiden och tänka "vad mycket jag inte hann".
6. Du är bäst.
