Rosa och Fluffigt

Just nu sitter jag och laddar för att skriva grymma julrim till mina ny inslagna paket. Det är ju nästan det roligaste, att slå in och fixa och rimma. Mitt största problem är att jag inte har någon aning om vad jag ska ha på min imorgon! Jag har inte hittat någon klänning, har kollat lite på stan, och får försöka hitta något hemma som jag kan använda, som alla inte redan har sett. Det är ju faktiskt bara jul en gång om året!

Igår bakade jag och Moa pepparkakor och lussekatter, väldigt intensivt och effektivt, och jag och pappa bar hem våran julgran. Typ den största vi någonsin haft, och eftersom vi alltid går och köper den var det bara att spänna armmusklerna, stället vi brukar köpa gran på hade flyttat så vi bar granen i ung 2km. Men det gav en härlig julkänsla.

På kvällen fikade jag anna och katti, frida var sjuk men vi tittade förbi henne en kprtis och bytte julklappar innan vi skuttade vidare till Tintin. Nu är jag ägare till SÅ underbara julklappar! Rosa hemvirkade tofflor, armband, ängel och Bergdorf blondiner bl.a. Hurra!


Paket öppning och äkta lycka!

Anna övertalade mig att gå hem till henne efteråt och vi kollade på Love Actually (Hugh Grant som dansar finns för alltid på min näthinna) och pratade loss. Våran vara trogen var vi självklart massera varandra också. Jag blev så avslappnad att jag dreglade på stackars Annas kudde, tyvärr hade vi drukit glögg och ätit choklad innan så den blev brun...


Hoppas tomten kommer till er alla imorgon och glöm inte karl-Bertil!

Jag och Elin har shoppat julklappar, och nu har jag bara 2 kvar innan jag är klar! Det känns skönt att ha koll på vad jag ska ge de flesta och även ha inhandlat det! Här sitter vi och tar igen oss på myrorna, helt slut efter intensivt tänkande, klämmande och prutande(!). Jag lyckades sammanlagt käna in 55kr och känner mig väldigt stolt. 

 Idag efter skolan blev det Erikshjälpen, och jag hade spenderar byxorna på mig och hetsshoppade för 12,50kr. Tre böcker och två hårspännen, det är så man blir alldeles matt. Jag åkte senare hem till katti för att göra mitt svenska repotage, det är tänkt att bli typ " Katrins garderob-vad tänkte hon egentligen" och bilder där hon visar sin fynd! Hurra för fria uppgifter!
Vi hann även med lite djupa disskutioner om "hur vill vi ha 2008". Vi har haft ett sjukligt långt uppehåll (omedvetet) och det känns så underbart att träffas igen!

På kinesiskan i tisdags plockade Kalle glatt fram gittaren och så sjöng vi alla så vacket; pingyanye, stilla natt. Jag var rörd till tårar. Av skratt.


Jag försöker mig på ett mycket smidigt svanhopp.
Min julkänsla är verkligen på topp just nu! Igår åkte jag Karin och Elin skriskor på liseberg och sen spatserade jag och Karin omkring och provsmakade allt som var inom räckhåll. Karin, den missbrukaren, spelade även sina slantar på alla chokladhjul, men van olyckligtvis ingenting. Vi festade dock till det med en underbar ÄKTA (som det tydligt stod på skylten) varm choklad. En helt underbar ljulvligt julig kväll.

Lina, Du är så extremt lite emo så att det saknas mått över det. Ungefär lika lite som gamle Göran. Varför gjorde du ens det här testet kan man undra. Dåligt, Sämre, Du. Du är 7% Emo!

Lucia! Jag började dagen med adventskalendern och sen hade vi ett (superkasstfalsktsjungande) luciatåg i skolan. Jag hade, dagen till ära pyntat mig med två varv glitter om huvudet (hippi-tärna enligt elin eftersom jag drat ner det så långt i pannan..). Tyvärr har jag tydligen väldigt känsligt huvud så jag har haft världens sänningsvärk hela dan, men vill man vara fin får man lida pin.

Jag och elin avslutade dagen med att secondhand shoppa lite, en påse rosa glitter (1kr !!! på Saronkyrkan) och en liten julklapp blev det tillslut!

Jag har fått ett underbart julkort från Alva i Kenya, med ett superunderbart påfågelsfjäderörhänge, för att glamma upp min vardag.
Hurra!

Ska hela min tid gå ut på att bli bedömd av människor, som om det vore experter och verkligen kunde sitt ämne skulle befinna sig någon helt annanstans? Jag blir så trött på att stressa, pressa, gråta, bli arg, skratta, bli nöjd, vara glad och förväntansfull - för att sedan bli totalt mosad, sågad, tillplattad, tillintet gjord av människor utan visioner?
Nej, nej,nej! Detta är heeelt fel!
En dag i ett tillstånd av manodepressivitet p.g.a. ett tillbakalämnat, sågat engelska arbete. Jag har gråtit och skrattat i skolan, grät nästan påväg till bussen och satt sedan med tårar brännande på bussen. Efter några timmar hemma är mina ögon, och även området runt ögonen svidande. Hurra.

Jag fattar det inte. Jag är precis lika bra, duktig, ambitiös som alla andra puckon i min klass, men näe det går aldrig hela vägen längre. Det gör mig så fruktansvärt frustrerad att spendera (nästan) all min vakna tid till att antingen oroa mig, stressa eller tänka på stundande arbeten och prov, men ändå aldrig lyckas!
Vad vill de att jag ska göra? Sluta med gympan, umgås och göra saker jag tycker är meningsfulla och istället byta ut de mot pluggeliplugg hela dygnet?
Att alltid behöva plugga på helger, alltid, så fort man har nån liten gnutta ledig tid ha dåligt samvete för att man inte pluggar?
Det kan ju inte vara möjligt?

Jag väntar bara på den dag Nicolas, Kalle och Claes-Håkan, i samlad trupp ska komma och fråga varför en sån otroligt obegåvad och oseriöst slarvig människa valde språklinjen?! Maj-Lis kommer komma rusande efter dem och skrika att, det kan hon ABSOLUT inte svara på själv, hon är ju även den sämsta eleven på psykologi! Herregud, jag fattar inte HUR hon TÄNKTE (om hon ens GJORDE det) när hon skrev det här arbetet! Kom och titta så ska ni få se!

Det som svider och känns mest är att jag går på en skola som ses som dålig och oseriös, folk som går där går där för att de inte vill gå i skolan. Kan jag inte ens klara mig här, var ska jag då ta vägen? Var ska det bli av mig?