Rosa och Fluffigt

Min psykolog har sagt till mig att varje kväll börja skriva ner bra saker som hänt under dagen, det ska hjälpa mig att fokusera på allt bra och låta "de dåliga" tankarna ta mindre plats.

Varför mår jag dåligt?

  Jag är ful
  Inte nöjd med min kropp
 +Allmänt socialt obegåvad och tråkig
= jag blir väldigt osäker och har svårt att slappna av i sällskap med andra

Jag tror att min hals och tunga kommer svullna upp och jag kommer kvävas. Den känslan kommer x antal gånger om dagen. Jag har ingen matallergi men det känns väldigt obehagligt och jag har väldig dödsångest. Det har jag kännt hela sommaren.

Jag är rädd att mina föräldrar ska dö, eller min syster eller kompisar. Antingen genom bilolyckor, att de ramlar i trappor eller självmord.

Jag är rädd att jorden ska gå under och att jag ska dö väldigt smärtsamt.
Det började när jag såg "The day after tomorrow".
I inledningen får man följa en asiat som springer med sin portfölj över huvudet för att skydda sig mot de enormt stora hagelkornen. Plötsligt slås han till marken och dör. Han kom aldrig mer hem till sin väntande familj, han dog ensam och obemärkt under en bil.
Jag vill inte dö som någon obemärkt statist! Jag vill vara med på biblioteket.

Sammanfattning: Jag känner mig jätteful, eftersom jag själv är så otroligt utseende fixerad tror jag att alla andra dömer mig lika hårt som jag dömer mig själv. Det gör att jag får svårt att slappna av för att jag hela tiden tänker: hur ser jag ut nu? Konstig? Har jag något mellan tänderna? Ser mina lår jätte tjocka ut nu?
Den här känslan/känslorna är ju inte konstanta, men det går upp och ner flera gånger om dagen. Det tar väldigt mycket kraft.

Lösning: Kognetiv beteende terapi på BUP.

Herregud vem kunde tro detta?
Min psykolog heter Nina och är väldigt bra. Jag har varit där tre gånger, och är väldigt glad att jag inte jobbar där eftersom det är en väldigt okreativ miljö.