Rosa och Fluffigt

Imorgon när vi sitter i aulan kommer det vara sista gången ett läsår börjar. Imorgon är första dagen på mitt sista år som elev. På universitet och högskolor är man ju konstant student. Det känns så bra! Äntligen är drömmar närmare verkligehet än någonsin och det är endast månader innan jag kan besöka Anna och KAtrin i London och innan Elin och jag packar våra ryggor (haha) och lallar iväg till de-stora-leendernas-land. Detta är inte grisens år - detta är Jessica Simpsons år. Jag vill ha ett år i sann Jess-anda. Hon är den ultimata kändisen; Blond, vältränad, snygg, vacker, underbart leende, rolig, skinn på näsan och en citatmaskin à la Ernst. Vilken annan kändis skulle annars förespråka att vi männsikor ska börja äta bark??

Jag har börjat rensa i mitt rum. Slängt nagellack för första gången på år. Det är först nu (när jag läst en feng shui bok om vikten av att rensa och städa för att bli lycklig och viljan att veta exakt var mina grejer finns och inte få astma av damm i mitt eget rum) som jag är i rätt fas i mitt liv för att göra en sån grej. Innan har jag alltid litat på knepet att hälla i lite aceton, men det är över nu som Per Gessle skulle sagt. Nu när jag har ett med den perfect ljusblå matta nyansen känns det som att ingenting annat spelar någon roll längre. AAAAAAAAh jag ska finna inre friiiiid.

Nu har jag fikat med Anna, katti och Frida, lunchat med Elin och Alva, festivalat med Linnea och Karin...det är bara Edwin som effektivt hållt sig undan hela sommaren. Men det känns så underbart att ha träffats igen och prata prata prata. Jag älskar att prata ut in och om. Utvecka vända vrida mera. Härligt. 

Nu ska jag se om jag lyckas lämna min älskade nalla i lådan som ska upp på vinden. Jag har haft honom i en påse bakom alla mina väskor och inte ägnat honom en blick under så lång tid, men när jag tog upp och höll honom i min famn dog jag lite grann. Ska han ligga där upp alldeles ensam, med bara äckliga spindlar som sällskap?