Rosa och Fluffigt

Jag är en av de (eller kanske den enda?) kändiskåtaste personer jag känner. Jag älskar kändisar. Även ordet kändis, det är så rosa-glittrigt-glatt, det känns väldigt positivt.
Jag har inte sett så många kända personer, inte de jag vill se iallafall, men idag pratade jag till och med en allsvensk fotbollspelare utan att inse det innan det var försent och han redan gått. 
Niklas Alexandersson promenerar in i omklädningsrummet där jag byter om innan träningen, vilket drömscenario liksom!, våran konversation:
N: Oj, jag gick visst i tjejernar omklädningsrum!
J: Det är ingen fara, jag skulle precis gå.
Hallå??Kändis på ingång! Jag måste börja titta på Allsvenskan! Nästa gång ska jag vara beredd och kasta mig över honom (om han kommer tillbaka) med pennan i högsta hugg! 
Jag ska definitivt inte behöva bli upplyst av medelålderstanter om vem jag missat iallafall! 
Niklas, jättesnygg, för mig doldis!

Knattefotbollslagets (anledningen till VARFÖR han var på Nya Lunden skolan) tränare sa, när jag i panik i blicken rusade in och svamlade om att jag missat kändisen, att han skulle fixa en autograf och stoppa in den i vårat skåp nästa vecka. Fast en signerad tröja vore ju roligare...