Rosa och Fluffigt

Idag tog jag femman till min psykolog för att ännu en gång utvärdera mitt inre själsliv. Just nu känns allt väldigt bra, och det har varit en vecka av vardagslyx. Jag känner mig inte stressad och det mesta är i balans. Jag kan hoppa av några hållplatser tidigare, och tio minuter längre än annars och det känns väldigt bra att kunna unna sig en promenad på vägen hem. Det är något jag älskar, men ofta något jag känner att jag inte hinner.

Det som stör mig mest nu är mina lår, istället för paniktankar om katastrofer och familjens död. Det som är jobbig är att jag börjar hitta tillbaka till tankar jag kände i åttan, och det är inget jag känner att jag vill fördjupa mig i. Förra terminen tränade jag ju typ tre-fyra gånger i veckan, kondition och styra. Men fortfarande sitter jag här som 38/40:a. Hur kul är det? Inte alls kul.
Innan jag kom in till Nina satt jag i väntrummet och läste Femina (allt som finns i tidningsväg är Feminia, en gammalgalmour jag redan läst, Hus&Hem och PC) och där stog på riktigt Anna Skipper-vis att "säger du till dig själv att du är tjock så äter du mer, älska dig själv så blir du smal". Jag har älskat mig själv i några månader nu, men jag märker inget.

Tiffany och jag delar en filosofi: "Allt jag vill är att bli känd och smal"
Ha, ha min moster föreslog att jag skulle sommarjobba på hänt extra, eventuellt bli ny barnflicka till Tito, trots hög kändis faktor måste jag nog avböja.

Andra tankar från åttan som kommit tillbaka från åttan är de om Buddha. Han sa mycket bra, och jag har alltid känt mig lite Buddistiskt kallad. Jag måste verkligen börja med yoga igen. Mot en termin med inre frid!