Rosa och Fluffigt

 +   +

I lördags när vi gick hem mot Karin kände jag mig utpumpad. Efter att ha lämnat Balkan-konserten och gått bort mot andra lång för att känna på pulsen där borta konstaterade vi torrt att vi mötte exakt samma människor en gång till! På hemvägen, genom vasaallén kände jag mig hopplös, kulturnatta var slut innan vi hann komma dit, samma människor i omlopp var man än gick och avsaknaden av lycklig paranoia känslostormar (denna känsla hade dock funnits där ett tag) gjorde mig bara så trött på allt.

Vad är en kille som ser ut som en Hitlerjugend prefekt på x som hoppar med armarna i luften och ett sinnessjukt leende på läpparna rakt emot en mot en supersnygg läkare iklädd endast tighta bygglovs-hängslebyxor och vit byggjobbarhjälm med grekiskt påbrå som bjuder på White russian i baren på Bergain liksom?

Men - nu kommer det stora mennet - nu kommer händelsen, peripetin, vändpunkten vi alla väntat på:
Plötsligt lyfte jag blicken och lämnade de gula löven på gatan mot sitt öde, höll med Karin om att mr Tony borde köra oss till skolan och vad ser jag? Det är som att Gud insett att vi alla är riktigt trötta på att bara vänta på det messianska riket, och låtit St Per öppna grindarna till himlen ändå (och detta utspelar sig framför paradislandet, är det inte ironiskt så säg?) och där står de: Dräggen från Vasaparken! De som efter midnatt lämnar sitt trygga fäste bland grenar och blad och ger sig ut i Göteborgs natten för att frälsa oss från ondo*. ( * = de som använder hårgelé på fel sätt, man ska inte göra en hjälm av sitt eget hår! och vardag) Vi gick precis bakom dem, så nära att jag hade kunnat räcka ut handen och röra vid dem om jag hade velat/vågat/drabbats av akut sinnesfrånvaro. Han gick där med sin systempåse och gigantiska hårman och glödgade nattens fuktiga stads luft med sin aura, likt mr Silver i sina fornstora dagar.

Har gick jag medvetet över till han, för det är detta speciella singular som är intressant i detta sammanhang.

Läppar som Victoria Silvstedt, ett svall värdigt Mufasa (han använder gelé på rätt sätt) och en ordentlig touch av Brolle. Där har vi honom - guden förkroppsligad i den Sundbergska religionen. Eller Lina religionen får jag nog ändra det till, finns nog inte många av mina pingst-släktingar som skulle skriva under på detta...

De vände sig faktiskt om och det vi hann höra innan vi svängde ner på Götabergsgatan var
"Kolla vilka xxx tjejer (<--INGEN av oss uppfattade vad!!!) jag ska kissa på din/min/deras/någons (något av det) mormor."

Det finns hopp.