Rosa och Fluffigt

Oooops. Istället för att rusa upp för trappan och rå plugga rusade jag upp för trappan och värmde linssoppa. Min pappas underbara soppa, och satte mig i soffan för att titta på film. Det regnade ju och allt. Denna gången värmde jag maten ordentligt, annars är ju så dålig på det. Hatar att vänta på micron och äter alltså ofta ljummen eller kall mat, som är menad att vara varm.

Det blev Shrek. Jag hade självklart matchade öron på mig. Shrek stämde väldigt bra med min sinnesstämning, jag har känt mig ganska klyven ett tag, och även om jag såg 2:an och alltså missade det grymma lök-talet så kom jag att tänka på det.

Jag vet liksom inte vad jag vill. Jag vet inte hur jag vill vara/bli/göra eller vad jag ska focusera på. Det finns så mycket och det är ju klart att man ska vara mångfacetterad, men det går ju inte att vara hur spretig som helst innan man börjar säga emot sig själv på allvar. Jobbigt!

Hur vet man att man gör det man vill? Tänk om jag bara är en produkt utan att veta om det! Jag kan inte bestämma mig för om jag vill leva i förnekelse eller börja gräva i minsta lilla småsak och utvärdera allt och antingen bli nirvana lycklig - eller (ve och fasa) upptäcka att det kanske inte finns nån sanning överhuvudtaget. Är man sig själv närmast, går det ens? Man blir ju som man umgås och slutar man ta in andras åsikter blir man kanske bara ett skal? 

Jag vill ju inte direkt sluta som en rosslande dementor.

Avslutar ett förvirrat inlägg med lite Brott och straff:
"Det är bättre att prata strunt med egna ord än att tala sanning med andras." 

Det låter iallfall bra.