Slemmig

Igår somnade jag till skivan uti vår hage, våra svenska körfavoriter. Herregud, den blomster tid nu kommer är SÅ sommar och denna sommar är SÅ studenten, hjäälp. Avgrundsvrål.

Just avgrundsvrålet tror jag att jag lyckades ganska så nra med för på senaste tiden har jag förärats med massa lurigt slem i halsen. Det ligger däär och när jag MINST anar det rosslar det till och jag låter som en liten pojke på väg till man. Det eviga kalle-stadiet skulle man unna kalla det, fortarande den busiga blickan med rosa kalsonger och velour tröjor, fast styrkan att släpa hem en i håret och testosteronhalten nog att kunna odla vilken typ av skägg-frisyr som helst. Helt enkelt en mycket komplex varelse. Som jag just nu, tyvärr, känner igen mig själv väldigt mycket i, just på rösten. Låt oss hoppas att det går över.

Nu ska jag åka och träna med lingförbundet-tjejorna inför vårruset-uppvärmningen som vi årligen håller i. status.

jag vill inte ha parfymen
jag vill inte ha klänningen
jag vill ha volymen!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0