Rosa och Fluffigt

Min hunk och sandras danska mjölkbud förenades äntligen! Marängswiss och Dodgeball, det är grejer det! Sekvenserna där Davis Hasselhoff var med spolades tillbaka och sågs om och om igen...

Idag kom jag äntligen komma iväg till gymmet. På friskis västra hamngatan finns det tre roddmaskiner i rad. Jag och två medelåldersmän, jag, vägrar känna mig klenare än någon med åldersnoja och åderförkalkning på fram march, de, övertygade om att ingen som saknar y kromosomer någonsin kan komma över deras nivå. Det började med att jag efter ca 7 rejäla tag lyckade ta i så att jag ramlade av den lilla sittpallen och (med fastsända fötter) landade brevid med ett "oj nämen hoppsan" och roade blickar från mina med roddare. Min tävlingsinstinkt tog över handen och med ihopknipna ögon hoppade jag upp igen och tog helt enkelt nya friska tag. Det slutade med att vi rodde i exakt samma takt med nervösa sido blickar i ca 6 min när deras pass (man får bara köra i 10min intervaller) tog slut och jag kunde i lugnare tempo fortsätta mina resterande 4 min.

När jag tog upp min Ipod ur mp3 fickan som sitter precis under byxliningen upptänkte jag att skärmen var helt täckt av utsmetat upplöst papper där koden för att komma in till gymmet stått innan den eliminerades av mina svett attacker.