Rosa och Fluffigt

Hej Bloggen.
(soudtrack till detta inlägg My heart will go on om och om igen)
Har precis skickat in min ansökan om att jobba på Liseberg denna sommar (varför vara ute i god tid?). Blev lite deppig när jag insåg hur mycket som kommer att förändras. Skolan slutar och det är då man ska flyga ut och börja sitt liv, ta ansvar och lyckas.

Steg 1, vilket måste ske idag, om några minuter, därför den tryckta stämningen: Måste ringa till Lingförbudet och berätta att jag slutar som ledare efter denna terminen. (åh nej nu började jag gråta, följande felstavningar sker inte pga av snabbt utvecklad dyselexi utan för att jag inte der igenom mina tårar). Jag har inte tänkt på hur jobbigt det faktiskt känns förrän nu. Det är faktiskt helt fantastiskt att få leda en grupp med glada människor som efteråt tackar en för att man gör något bra och har bra musik eller roliga rörelser. Något jag lägger flera timmar på att hitta på och lära mig. Tänker ut musisk, musikanalyserar ca 17 låtar och sätter passande rörelser för att träna rätt muskler, allt för att vill att folk so komma tillbaka och ha kul.

Usch vad sorgligt. Det har ju liksom blivit en del av mig själv.

Jag vill bada bort min smärta.