2.03.42
Jag är seriöst stolt över mig själv! För fyra veckor sen (typ) fick jag reda på att jag faktiskt skulle få springa, och slutatde på en tid som bara var mindre än 2 minuter efter mig själv förra året! Det känns helt fantastiskt och jag känner verkligen både ben och ryggmusklerna idag. Det är en så skön smärta att bara fortsätta springa, trots att benen är stumma och trots att folk ligger på picknick filtar kring spåret så är det inget alternativ att stanna.
Det som känns "ännu" bättre är att 21 km (det är sjukt!) är en accepterat LÅNG sträcka. 5 km, 10 km är mer ja ja men det klarar alla, men ett gbg-varv är något som alla tycker är långt och det gör det så mycket goare att faktiskt klara det, utan att gå och utan att gråta.
Detta gör mig så sjukt peppad att faktiskt våga anmäla mig till Paris Marathon nästa år, det skulle ju vara stört, men ändå underbart! 42 km here I come!
Kommentarer
Postat av: fredrika
du är knäpp ! och 5 och 20 är verkligen mkt. har ej sprungigt 2.5 en ända gång utan att både grina och gå! :P Bra jobbat ;)
Postat av: Victoria
HAHHA,. åååh vad glad jag blir! skriv att det är från emma också, eller...Så kör vi bara pangbom så tar vi alla med storm när fler än dom tror röstar på det den 25:e ;)
Trackback
